Förra sommaren hade jag en tanke, en önskan om att kunna fira att pandemin var på tillbakagång och att min sjukdom var under kontroll. Och att jag därmed skulle kunna börja att träffa människor på ett mer normalt sätt igen. Min tanke var att bjuda mina grannar/vänner på pizza och prosecco utomhus på altanen.

Nu blev det inte så, och det är just de orden som har definierat min tillvaro de senaste två åren. ”Det blev inte så”. Det blev inga danstillfällen och det blev inte ens att umgås med andra utom familjen. Jag är trött på att vara i en riskgrupp och jag är trött på att vänta på bättre tider. Men oändligt tacksam att vara vid liv, att ha fått mitt vaccin och att nu också ha klarat av en helt ny medicinering. Jag skulle inte vara där jag är idag om inte den moderna vetenskapen hade forskat fram nya behandlingar.

Efter en framflyttning på två veckor har jag nu genomgått två droppbehandlingar med den allra senaste medicinen som finns att tillgå. Jag var tvungen att vara helt frisk inför båda behandlingarna, vilket betydde att jag i princip stängde in mig hemma. Någon promenad då och då med sambon, men inga besök i vare sig affären eller på apoteket – endast näthandel. Inga besök hos frisören eller tandhygienisten. Och absolut inga möten sittandes vid ett bord med andra människor. Inte så stor skillnad på hur jag har levt tidigare under pandemin kan man tycka, men nu känns det som om jag nästan har fastnat och inte kommer loss. En förnuftig liten röst inom mig säger att ”ett litet tag till bara, tills kroppen har hunnit vänja sig vid den nya medicinen, ett par månader, sedan blir det mer normalt”. Jag vet inte om jag tror på det eller om jag bara låtsas för mig själv.

Oavsett vilket, så längtar jag till ett mer normalt liv. Och under tiden får jag hålla tillgodo med att fantisera och planera. Pizza och prosecco med grannar och vänner på altanen en varm sommarkväll. Vår buggkurs med alla härliga deltagare och fantastiska kursledare. Spontanbesök av vänner eller släktingar.

Vi lever i en skör tid. Det är så viktigt att ta vara på varenda sekund av välmående.