Igår satte jag mig på träningscykeln för första gången på väldigt länge. Jag kommer ärligt talat inte ihåg när jag gjorde det senast. (Och inte bara satte mig, för att vara tydlig, jag trampade också.) Min träningscykel är en av de bästa investeringar jag har gjort. När jag bröt lårbenet för några år sedan var det en läkare som liksom i förbigående nämnde att ”cykla är också bra träning” och som fick mig att börja undersöka vad jag kunde göra. Och då hade jag haft världens bästa sjukgymnast som hade fått mig på fötter igen – bokstavligt talat – med superbra övningar och många träningstillfällen med professionell utrustning, inklusive cykling, men tanken hade liksom inte slagit mig att jag kunde cykla hemma själv. I alla fall så började jag söka på nätet vad det fanns för olika träningscyklar och i vilka prisklasser. Till saken hör att jag fortfarande vid den tidpunkten var lite rädd för att ramla eftersom jag inte litade på min egen balans, så att använda en vanlig cykel utomhus var inget alternativ. Men träningscyklar fanns det ju gott om, och det visade sig att det även fanns en hyfsad andrahandsmarknad med vettiga priser. För skojs skull kontaktade jag vår egen Second Hand-butik och trodde knappt det var sant när jag fick reda på att jodå, vi har en cykel här. Sagt och gjort, cykeln kom hem samma dag och placerades ute i boden, framför fönstret. Så nu har jag även utsikt varje gång jag sätter mig och trampar! Efter ett tag blev det lite tråkigt att bara trampa på i min ensamhet, så då gjorde jag en låtlista med några av favoritdanslåtarna som jag alltid har med mig när jag ska träna. Det är betydligt roligare att räkna låtar än minuter! Dessutom gör dansmusiken mig glad och jag kan sjunga med utan att någon hör mig!

Ja det var som sagt för några år sedan och jag har använt cykeln mycket sedan dess men inte det senaste året. Jag har varit fullt upptagen med att oroa mig för pandemin och att fokusera på att inte bli sjuk. Att ha så lite kontakt som möjligt med andra människor, inklusive sjukvårdspersonal. Den enda motion jag har fått är via promenader, vilket är bra men inte tillräckligt. Och inte för att jag tror att det kommer att bli möjligt för mig att börja dansa igen till hösten, vilket kanske är bra förresten, för det tar ju tid att bygga upp konditionen igen. Men att få drömma om att det kan bli verklighet någon gång igen, och att det därför är viktigt att jag förbereder mig för det. Dans är den enda roliga konditionsträning jag vet. Så igår kväll gjorde jag den första förberedelsen för dans i framtiden. Det var tufft, jag har ställt in motståndet på vad jag tidigare tyckte var en lagom nivå, men jag blev trött bara efter några tramp. Och jag körde inte hela låtlistan, knappt hälften. Men nu har i alla fall jag tagit det första ”trampet” på vägen mot att få tillbaka min danskondition. För så är det fortfarande – jag dansar hellre bugg än något annat!