För en sisådär 25 år sedan, då jag var mitt i karriären, var det viktigt att semestern blev som jag ville ha den. Vi jobbade mycket både jag och min sambo, därför var en bra ledighet nödvändig för att ladda batterierna. Och att planera den var förstås självklart. Ena veckan sol och bad och andra veckan stadsliv eller tvärtom. Och hade man väl bokat in något så gick det oftast inte att ändra. Om semesterveckan som skulle innehålla huvudsakligen sol och bad i verkligheten blev kall och regnig var det förstås ingen höjdarsemester. Problemet var ju att det då skulle dröja så länge till nästa gång, närmare ett år.

Så det var kanske inte så konstigt att jag på den tiden var fokuserad på sommarvädret. Jag minns speciellt en gång då det var ovanligt dåligt väder under vår ”sommarvecka”. Jag var precis på väg ut och konstaterade att det var långbyxor och tröja som gällde. Och det var då jag kom på det, mitt eget sätt att mäta sommaren i hög eller låg ”shorts-koefficient”. Andelen dagar då man kan klä sig i shorts och t-shirts måste vara fler än de dagar man måste ha varma kläder, annars är det ingen bra semester. För mig som då hade ett halvformellt jobb, en hel del kundkontakter, så var en ledig klädsel på semestern också en viktig faktor för att koppla av. Hög shorts-koefficient = bra semester. 🙂

Jag har tänkt på det där måttet ibland under de senaste åren och känt att det fortfarande är viktigt för mig att sommaren är varmare än andra årstider. Istället har det blivit kallare och blåsigare, i alla fall där vi bor. Idag är en sådan dag då jag gärna funderar på att flytta någon annanstans. Jag vill absolut inte ha stekande sol och 30 grader i skuggan, men en sommar med i alla fall 20 plusgrader är väl inte för mycket att önska sig? Och lite lägre vindhastighet än 18 sekundmeter? Vårt äppleträd som hade fått så många äpplen i år har nog tappat ett 100-tal idag på grund av blåsten. Och blommorna bryts och blåser bort. Jag hade glömt varför jag inte har planterat några blommor de senaste somrarna. Sådana här blåsiga dagar finns det inte en millimeter på tomten där det är vindstilla …

Jag inser förstås att det kunde vara mycket värre. Runt om i världen härjar bränder och man kan knappt vara utomhus för att det är för höga temperaturer. Relativt få har tillgång till luftkonditionerade bostäder. Jamen så klart att då skäms jag att jag gnäller över att det är för kallt. Och jag är också fullt medveten om att det är vi själva, vi människor, som har förvärrat klimatet. Alla vill ha allt. Ingen vill betala priset.

Så jag får väl sluta gnälla och krypa upp i soffan, framför TV:n, i min priviligierade lilla del av världen. I morgon blir det kanske en bättre dag. Jag tror att vinden har börjat mojna redan, bara lite grand, men det räcker för att hålla hoppet vid liv.