Du har alltid ett val. En bekant till mig påminde mig för många år sedan om just det faktum att de allra flesta av oss alltid kan välja. Först höll jag inte med. Förstod inte riktigt. Men ju mer jag tänkte på det insåg jag att det faktiskt var sant. Man kan alltid säga nej tack. Och det är i sig något väldigt positivt.

Den senaste tiden har en del frågor kommit upp kring att vaccinera sig eller inte. Och det måste vara ett fritt val. Självklart. Som alla medicinska beslut är det jag själv som bestämmer. Det finns rekommendationer som man kan välja att följa eller inte. På sociala medier debatteras ibland om detta.

Vad jag saknar i debatten är ett konstaterande att varje val har en konsekvens. Det är lika självklart för mig som att valet är fritt. Till exempel – om jag väljer att inte ta körkort så blir konsekvensen att jag inte får köra bil. Det skulle inte fungera om vi blandade körkortslösa med de som har körkort ute i trafiken. Det skulle bli kaos och utan tvekan fler olyckor. Alltså har samhället satt upp regeln att alla som kör bil måste ha körkort.

Vad blir konsekvensen om jag gör valet att inte vaccinera mig? Vad har samhället satt upp för regler här? Borde det inte vara en självklarhet att om jag väljer att inte vaccinera mig så får jag t ex inte jobba nära äldre och sköra människor? Därför att det är ju de människorna som samhället ska skydda. Och efter vad jag har hört har undersökningar gjorts som konstaterar att det är just när man blandar ovaccinerade personer med vaccinerade, som risken är stor att smitta kan spridas.

Då undrar jag – hur tänker de ansvariga som inte har utarbetat rutiner för att undvika just detta i de fall man arbetar nära äldre eller sjuka. Jag blir både glad och förtvivlad när jag lyssnar på inlägget från en äldre, vaccinerad brukare av hemtjänst, som fått ett hemtjänstbesök av en ovaccinerad person. Glad för att den äldre personen fick säga sitt på bästa sändningstid. Förtvivlad för att sådant förekommer överhuvudtaget. Har samhället inte lärt sig någonting efter ett och ett halvt år av pandemi? Varför sätter ingen ner foten och säger – stopp, det finns en konsekvens här av det val du har gjort. Om vi inte kan skydda dem som bäst behöver det, vad är vi då?

När jag satte igång med den här bloggen hade jag inga som helst tankar på att det skulle handla om vad som händer i samhället, utan snarare om min egen vardag och tidigare erfarenheter. Men i frånvaron av dans kommer oundvikligen tankar upp om hur vi hanterar pandemin. Jag hyllar och värdesätter det fria valet och skulle aldrig vilja leva i ett samhälle som tvingar mig att göra si eller så. Men jag saknar ett tydliggörande av konsekvenserna, som måste finnas som en följd av varje val vi gör.