Jag tycker om att ha grannar. Att sitta ensam i ett hus ute i skogen är ingenting för mig. Nu har jag såklart vant mig litegrann efter att ha bott ”på landet” några år, men här är väldigt nära till andra hus, flera stycken runt omkring. Och inte långt till affär, bibliotek m m. Så jag tycker egentligen inte att jag bor på landet, snarare i en liten ort.

Men jag minns en av de första nätterna när vi sov över i vad som då var vår sommarstuga. Vi hade kommit hit över helgen, åkt ut på fredagen efter jobbet. Det måste ha varit tidigt på våren, de långa ljusa sommarkvällarna hade ännu inte gjort entré. När vi skulle gå och lägga oss var det mörkt ute. Och då menar jag mörkt som det kan bli när man inte har något som helst ljus i närheten. Inga gatlyktor och inget ljus alls från närmsta grannarna. Kontrasten mot vad jag var van vid, med bilar, gatlyktor, spårvagnar och människor i närheten, blev för stor. Jag kunde inte sova. Kände det som om vi var ”in the middle of nowhere”, långt ifrån all civilisation. Tänk om något skulle hända, vem skulle vi få hjälp av? Fick nästan lite panik. Att det var endast 200 meter till en asfalterad väg med gatlyktor och fullt med hus hjälpte mig inte ett dugg, jag kunde ju inte se eller höra det. Satte mig upp i sovrummet och tittade ut genom fönstret. Och där var det, ljuset! Jag hade inte sett det förut, men längre bort var en fabrik i full gång, man såg både ljus och lite rök långt bort vid horisonten. Och då blev jag lugn igen, stadsmänniskan inom mig kände sig hemma.

Jag insåg väldigt tydligt att jag var beroende av att känna att det finns människor i närheten där jag är. Har bott större delen av mitt liv med grannar i samma hus, vilket uppenbarligen har gett mig en känsla av trygghet. Samtidigt är jag väldigt nöjd med att kunna stänga dörren om mig. Har inget behov av att ha människor tätt inpå i samma rum. Men vetskapen om att det alltid finns någon bakom en annan dörr i trappuppgången, det är det som är grejen. Så nu när jag har flyttat till ”hus på landet” måste jag hitta andra sätt att känna mig bekväm. Belysning i trädgården är ett bra sätt att minska saknaden efter gatlyktor. Att lära känna alla grannar i husen runt omkring är också bra. Åka på semester och bo på ett stort hotell fullt med andra gäster borde ju då vara idealiskt för mig? Fast just det lockar faktiskt inte alls. Kanske har stadsmänniskan inom mig efter alla år fått lite konkurrens av lugnet på landet.