Idag har jag varit fri från cellgifter i trettio dagar – yippie! Hade hoppats på att jag skulle må super-superbra vid det här laget, men tydligen inte … Vadå, sluta gnäll, ge kroppen en chans, trettio MÅNADERs behandling med cytostatika försvinner väl inte direkt? Läste något på nätet för ca ett halvår sedan angående min medicin. Tydligen hade studier gjorts som visade att det kunde ta 1-2 ÅR efter avslutad behandling att bli av med muskel- och ledvärk orsakade av den här medicinen. Om jag minns rätt. Vet inte vilka doser det handlade om, men det fastnade i alla fall i huvudet på mig.

Nevertheless, anywho, som man säger. I sommar har jag för första gången på tre år kunnat njuta av solen och värmen. Helt underbart. Jag är ingen extremsolare, sitter gärna i skuggan, men det har ändå varit fantastiskt att nu kunna sätta sig ute med ansiktet rakt mot solen och bara känna. Vi har dessutom haft ett par härliga kvällar med värme och nästan ingen vind. Just nu ligger havet HELT spegelblankt och det händer väldigt sällan, känns nästan overkligt. Dags för en kvällsmacka!